Bokstavligt talat.
Sen vi kom hit har det stormat mest hela tiden. Både Dagmar och Emil kände vi av, och det skulle inte förvåna mig om vi har haft besök av nån Krus och Babben också...
Några vackra dagar har dock lyckats klämma sig in mellan ovädren, och dem har vi förstås försökt ta vara på. En dag åkte vi till Dalhem, en mil söderut, till en liten "vandringsled" som några dalumnar (Dalhemsbor) har anlagt. (Visste ni förresten att Babben kommer från Dalhem?)
Vandringsleden är en ca 3 km lång väldigt mysig promenadstig längs ån, precis lagom lång för att promenera med barnen. Franke hade nog tagit den tre varv om han fått bestämma. Han sprang fram och tillbaka längs stigen som en pil.
Jag får en känsla av att stigen är trevligast att gå är det inte är sommar, för överallt fanns ENORMA myrstackar. Men det återstår att se. När vi var där var den iallafall hur trevlig som helst.
Vill man ha lite extra landet-känsla passar man på att promenera här till våren, när bonden gödslar åkern som går längs med stigen. Men det är ju förstås en
luktsak.
